Efter en sen natt på jobbet och ynkliga två timmars sömn ringer telefonen! Min normala plågoande under tidiga söndagstimmar, Claes, släpar mig ur sömnens grepp. Efter en snabb dusch och upphämtande av min Caddie för dagen är vi äntligen på väg. Snöblandat regn är inte riktigt vad man vill se på väg till en tävling i skogen men det är inte mycket man kan göra åt vadrets makter och solen spricker ju faktiskt igenom mellan skurarna, så man kan ju fortsätta hoppas.
Som vanligt har vi ingen koll på det mesta och lyckas precis hinna spänna upp bågarna innan det är dags för patrullerna att ge sig ut mot första målet, jag var fortfarande för trött för att orka bli stressad. För er som har varit i Huskvarna och tävlat kommer ju inte detta som en nyhet men Huskvarna har inte bara rykte om sig att göra svåra banor, dom GÖR svåra banor. Nötskrikor på 10m blandades friskt med katter på 25 och om man inte kunde se benen på en råmande så var det bara för stupet som var fem meter framför blå påle.
Vid just det värsta av dessa mål fick fristil och compound stå på lastpallar som dagen till ära förgyllde naturen, enbart för att siktesskyttarna skulle ha en mikroskopisk chans att se hela hjärtringen. Jag har aldrig innan denna tävlingen blivit utsatt för så varierande upplevelser på samma dag, tror jag. Råmande på maxavstånd i motljus med en höjdskillnad på 15 meter uppför, katt på 25 meter nerför, mitt under pågående hagelskur och känslan av att sätta den där ack så viktiga första pilen mitt i hjärtat på ett vildsvin som dom hade placerat med en dal i mellan, 40 meter snett nerför medan regnet piskar på fingrarna. Jag tror att vill man erfara bågskytte när det är som bäst och sämst, tveka inte, anmäl er till Älgjakten nästa år, det är inget som ni kommer att ångra.
JohannesHelgen har åter varit fylld med tävlingar! Denna gången var det Johannes, Michan och Claes som drog iväg alldeles för tidigt på lördags morgon med Vaggeryd som första anhalt. Redan på vägen dit visste vi vad det skulle bli för väder under dagen och inte var det solsken som gällde Mycket riktigt kom vi i MYCKET god tid till Vaggeryd så det vara bara till att dricka lite kaffe och bli människa igen.
Redan under patrullindelningen började det droppa lite lätt vilket sedan höll i sig hela dagen med undantag för lite hårdare regn i återkommande intervaller. Banan var trevligt lagd med såväl riktigt långa mål såväl som med korta fina. Vissa personer som inte varit ute mycket i skogen fick även hämta sina pilar ur det hårda träet som buttarna var uppbyggda av så lite klurigt var det allt. Efter att alla hade fått vänta ett bra tag på Claes patrull så var det dags att kolla hur man låg till. Claes utklassade resten av fältet i klassiskt och vann på 495 mot 455 på såväl 2:a som 3:e plats. June har tyvärr börjat få en ful ovana att missa andraplatsen med endast ett fåtal pilar fler skjutna men detta kommer att åtgärdas snarast. Michaela hade trots strul med lite klen båge lyckats med att slå sig in på en andraplats på 430p... även detta är ju något vi vet kommer förbättras under sommaren.
Hyfsat nöjda med dagens resultat så var det dags för vidare färd mot Karlstad. När vi närmade oss denna trevliga stad märktes det att söndagens tävling skulle komma att bli varm att skjuta så lite gladare blev man ju när man visste att man skulle slippa det tråkiga regnandet som hade genomsyrat dagen. Efter film och chips var lördagen slut och dags för att sova på soffan och vila ut inför söndagens fält-tävling.
Mycket riktigt var det ett härligt solsken som mötte upp på morgonen och det enda som lade smolk i bägaren var det faktum att startmotorn i cittran hade lagt av och vi blev tvungna att ta Michans sport-Fiesta ut till Karlstads fältbana. Väl där kom en mindre chock eftersom killen med kollen faktist hade glömt något så viktigt som sina strängar som hade hängts upp kvällen innan för att torka upp, in i bilen och tillbaks medan Johannes fixade anmälningarna.
Uppvärmningen löpte ganska bra för oss fram tills dess att June fick problem med sin teknik och hade feta islag över hela näsan....febril aktivitet för att hitta orsaken men vi lyckades inte lösa det så på mer tejp för att skydda densamma.
Omärkta banan var första rundan för oss och denna avlöpte mycket bra för Claes som skuttade runt på fina 153p och en 5:e plats inför märkt bana medan June tyvärr inte fick ordning på sitt skytte och därmed låg på åttonde. Märkta banan började som en katastrof för Claes 45m och endast 6p!? på första målet....klen inställning och dåligt arbete var den gällande orsaken vilket senare åtgärdades med en uppryckning. Johannes lyckades inte riktigt få ordning på skyttet på den märkta banan heller utan hade problem även han med långhållen. Claes sköt upp sig rejält ju längre banan gick och hade med två mål kvar en bra chans att hanka sig över den magiska 300-gränsen men tappade koncentration med två mål kvar och sköt en försmädlig bom som gjorde att han bara fick 4p!!? på frimärket på 15m...tyvärr lyckades han inte med en uppryckning innan sista målet utan avslutade med 10p på detsamma dock med ett kryss på absolut sista pilen och 286p som slutresultat...endast en poäng från sitt pers vilket dock han var nöjd med trots bommen. Johannes slutade tävlingen med 257p och var inte mycket nöjd med tävlingen men vi utlovar nya tag till VM-testet i Uppsala till helgen. Claes föll i placeringarna till en 6:e plats och Johannes avslutade som trolig 8:a. I det stora hela en ganska hyfsad tävlingshelg men vi lovar att resultaten ska stiga avsevärt framöver i sommar.
Ännu en helg har passerat med Boråsskyttar på färd runt i landet, denna gången var det Uppsala som fick stå som värd för våra tappra krigare. Fredagen började lugnt med ett lätt träningspass och några ärenden innan bilen vändes i riktning mot Uppsala, tragiskt att spendera en så fin dag i bilen men humöret falnar inte.
Lördagen kom och lovade en ny dag med sol och värme, efter lite trixande runt staden hittade vi till slut fram till skyttebanan. (Kan tilläggas att vi åkte en kilometer eller så på ett ridspår eftersom vi missade avfarten till parkeringen.) Uppvärmningen gick helt i Boråsisk anda, dvs att vi sköt ca. 10 pil var och tyckte att det räckte utmärkt så.
Vi började på den omärkta banan som faktiskt var ganska lätt, några kluriga utförsmål på långa avstånd men annars en fin bana där vi tappert stångades med både mygg och naturens egna krigare, myrorna. Just myrorna är värda ett eget litet kapitel här eftersom dom utklassade oss numeriskt med ca. 10000000 mot 1, det var 119 skyttar i skogen och en miljard myror, jag tror att deras totala massa hade slagit skyttarnas totala massa.
Den märkta banan var också bra, dom sparade alla lutningar till 35m på 60 tapet och 50 meters målet som var den där sugande 15 graders lutningen uppför med solen snett från höger, helt omöjligt att se vilka pilar som var ens egna i kikaren.
På söndagen valde våra tappra krigare att fläkta sina ben i för dagen införskaffade kiltar vilket möttes med både glädje och avundsjuka, första komentaren löd: "Är ni av Skottks härkomst eller bara lite kinky"? Självklart är vi som ni vet, bara lite kinky! Dagen började för egen del med en riktig rivstart, 45p efter 3 mål och dagen verkade bli riktigt kanon.
Det man inte räknar med är ju att alla stora mål inte står på 18m och att alla små inte står på 7m. Den första banan som vi gick var ganska lätt med en enorm bison på ca 23m och elken på 20, det svåraste målet enligt dom flesta var en svartbjörn i kraftig nedförslutning som dom flesta sköt allt för högt. Fylld av självförtroende och med en ledning på 11 poäng, gick jag efter lite kaffe och käk ut på den andra banan. Claes som efter sin första runda inte var fullt lika nöjd blev tillräckligt förbannad för att på andra banan utklassa fätet med 13 poäng, mycket starkt på den svåra banan. Något besviken måste jag så här i efterhand vara på arrangörernas brist på längdmässig fantasi, 12 av 15 mål var ganska små och varierade i avstånd med ca 2m, till slut slutade man nästan att bedömma utan satte tabben på en konstant 22 meters markering innan man kommit fram till nästa mål. Om avstånden var fantasilösa så kan man absolut inte säga det samma om placeringen, här hade dom lyckats att placera djuren så att men fick stå på klipphällar och skjuta genom grenklykor, nästan huka sig för att kunna skjuta mellan två liggande trästammar och vara farligt nära halvmetern från pålen för att kunna pricka en krokodil vid sidan om trädet precis framför, den andra banan var en estetisk utmnaning som hette duga.
En stor eloge till arangörerna som inte sparade på djuren till den här tävlingen, vid flera tillfällen hade man satt ut två djur vid samma plats och vid någon enstaka till och med tre. Jag blev mycket glatt överaskad när man kom till den förskräckliga kalkonen och ser att det finns två av den smala varianten på ca. 7m och en Cindy på 11, inte fullt lika glad blev jag när jag insåg att jag missbedömt hjärtats placering och fick en 7:a på Cindy!
Så här hemkommen och utsövd måste min reflektion ändå vara att Ulvarna gjort ett kanon jobb med tävlingen och jag hoppas innerligt att dom lägger ner minst lika mycket energi när det blir dags för 3-d SM. Trött men nöjd.
JohannesÄnnu en tävlingshelg till ända! Våra tappra krigare var som vanligt uppe i ottan för att få tillfredställa våra basala jägarinstinkter, denna gången var det Vetlanda bågskytteklubb som bjöd upp till slakt. Efter att ha jobbat till kl. 03.00 på lördagen, känndes det märkbart att släpa sig ur sängen vid sex på morgonen men vad gör man inte för att få representera Sveriges i särklass starkaste klubb i 3-D. Solen sken och myggorna surrade, alla 150 miljonerna surrade, kortbrallor var ett måste i solen men man förbannade sig ändå mer än en gång över att ha dom istället för en 2mm tjock dykardräkt, 18 myggbett endast på benen blev dagens skörd...
Tävlingen heter Tjustkullejakten, något som vi snabbt blev överens om var att den borde döpas om till Hjortjakten, minst hälften av målen var hjortar av varierande format, hjortar med eller utan horn, hjortar som spanar och hjortar som betar, det fanns en hjort i varje vrå av skogen.
Banan var annars utmärkt, ett nytt grepp var att de hade lagt banan som en treklöver, dvs att man passerade fiket efter var tionde mål, i hettan var detta en välsignelse då man kunde fylla sin vattenflaska och köpa en dricka vid passering. Man blandade uppför och nerför med helt plana mål, en hel välds skillnad från exempelvis Gnosjö. Banan var inte helt lätt trots alla hjortarna, avsånden var väl tilltagna på många av dem och visst blev man lurad en och en annan gång, ett i stort mycket gediget jobb av banläggarna. Den störta kritiken somfinns att framföra var en puma där man stog mitt i en myrstack på blå påle, det är inte lätt att koncentrera sig när man har 500 myror krypande uppför ens bara ben...
Notera min tidigare kommentar om Sveriges i särklass starkaste klubb inom 3-D jakt: Våra tappra krigare krossade allt motstånd och bland meriterna kan räknas upp: Sveriges för årets Bästa resultat i HK19s Tour. 373p (enligt vad som finns rapporterat i 3-D Touren) Borås tog en grand slam med att placera sig 1-3 (1:a Johannes, 2:a Claes och 3:a Anders) Med 3 skyttar på start linjen från klubben så är det väl en ganska total succé. Två av våra skyttar passade dagen till ära på att putsa sina personbästa med en hoper poäng. Johannes 324-373, Claes höjde sig med 15p.
Helt slut men lycklig fick man till slut sin belöning i form av en smaskig pizza och en väldigt skön säng...
Johannes HäggströmSå var det dags igen! Sommaren är kort heter det ju, synd bara att den aldrig kommer. Borås tappra krigare fick bittert erfara detta när vi satte kurs mot Lindome och ett viktigt VM-test, självklart var det fältskytte som gällde. Regnet strilade, morgonen var ung och Johannes körde fel. Tio pilar till uppvärmning räckte inte riktigt för att jag skulle komma igång innan det var dags att ge sig ut i den abnormt leriga och blöta skogen.
Den märkta banan blev både min och Claes första utmaning för dagen, tyvärr kan jag inte lägga in mitt vanliga skryt om slagna pers och bra resultat eftersom både jag och Claes tyvärr var avhängda med ca. 30 poäng redan efter halva tävlingen. Banan var bra med lite kluriga lutningar men inget riktigt anmärkningsvärt varken bra eller dåligt.
Att Lindome har gott om folk märks liksom deras sammansvetsade organisation, arrangemanget var mycket bra genomfört utan krångel eller långa väntetider.
Väl ute på den omärkta banan så började kroppen vänja sig vid både väta och att den faktiskt var där för att skjuta båge, resultaten ökade med ett par bedömnings missar som enda problem. Det är en härlig känsla när pilarna faktiskt börjar träffa där man siktar och att man vet att går det högt så har man bedömmt fel, det är så svårt när man inte kan säga om man skjuter eller bedömmer illa. 159p på den omärkta banan för min del höjde åtmindstånde det perset med 3 poäng. (Lite måste jag skryta ändå) Även denna banan var fint lagd med varierande svårighetsgrad, både uppför och nerför med mål som lutade i sida vilket gör det lite klurigare.
Som avslutning en eloge till Lindome, det är första tävlingen jag varit på där prisutdelningen kommit igång redan innan jag har hunnit packa ihop bågen. Ytterligare ett plus för att Hk19 fick vara först ut och inte komma näst sist (Långbågarna brukar tyvärr bli undanstoppade sist) som vanligt. Mycket väl genomfört från Lindomes sida, ett stort tack.
Johannes Häggström